Aktuellt

Tal av Lena Posner-Körösi vid solidaritetsmötet 11/1 2009
Publicerad Jan 14 2009
Aktuellt >>

   Mr Ambassador, mina damer och herrar

För bara två månader sedan, den 9 november, högtidlighöll vi 70-årsminnet av den förödande Kristallnatten i Tyskland 1938.

Det var natten då fönsterrutor krossades i de judiska butikerna, och som kom att bli startskottet på en organiserad våg av våldshandlingar och trakasserier mot judar runt om i Tyskland.

Detta var startskottet som kom att resultera i Förintelsen.

I slutet av november följde vi nyhetsrapporteringen om hur islamistiska terrorister med militär precision och mycket målmedvetet planerade och utförde sina terrorhandlingar mot västerländska och judiska mål i Mumbai. Dessa kom att kosta många människors liv, däribland 10 mördade judar och israeler.

Efter årtusenden av förföljelser mot judar runt om i världen, inte minst i Europa, fanns det en förhoppning om att bildandet av den judiska staten skulle innebära fred och lugn för det judiska folket, inte bara i Israel utan runt om i världen.

Vi skulle äntligen få slut på hat och våld, vi skulle kunna leva våra liv som alla andra – arbeta och studera, tillbringa tid med familj och vänner, helt enkelt göra allt det som kännetecknar ett tryggt liv.

Vi judar som valt att leva utanför Israel och integrerat oss i samhället, vet vad en konflikt mellan Israel och dess grannar får för konsekvenser för oss i vårt dagliga liv i de länder där vi bor.

"På stan" görs ingen skillnad mellan Israels politik och judar.

Inte heller Hamas gör någon skillnad mellan israeler och judar. Precis som Irans president, som inte bara förnekar Förintelsen, utan också ständigt upprepar att målet är utplåning av den judiska staten, är vi judar ett uttalat mål för Hamas hatideologi.

De senaste veckorna har vi upplevt en kraftig ökning av anti-semitiska handlingar mot judiska institutioner och individer runt om i Europa.
Mina kolleger rapporterar om bilbombsattacker mot synagogor i södra Frankrike och England, judiska byggnader som eldhärjats,utsatts för klotter och annan skadegörelse, och begravningsplatser som skändats.

I Frankrike har en 15 årig judisk flicka slagits ner och allvarligt skadats, en äldre judisk man ligger svårt skottskadad på sjukhus, i Danmark blev två israeler beskjutna; trakasserier och våld mot judar har åter eskalerat.

Här i Sverige har ni kunnat läsa om attentat och mordbränder mot judiska institutioner i södra Sverige.

Flera av våra medlemmar i de judiska församlingarna har de senaste veckorna fått ta emot hot via e-mail och sms, via telefonsamtal, i några fall direkta mordhot.

Vi utsätts för trakasserier och förolämpningar.

Det har varit flera fall av skadegörelse mot judiska privatpersoners egendom.

Vi har också sätt hur antisemitiskt klotter ökar runt om i landet.

Vid demonstrationer har man skanderat sitt hat mot Israel, och mot judar. Sammankopplingen mellan hakkors och davidsstjärnor är vanligt förekommande.

Igår hölls anti-israeliska demonstrationer runt om i landet.

Jag följde demonstrationen i Stockholm på håll.

• Inte ett enda plakat om fred mellan Israel och Palestina, 
• inte ett enda rop om önskan om slut på den långa konflikten, 
• inte ett ord om två folks rätt till självbestämmande, 
• inte ett enda ord om Hamas våldshandlingar.

Däremot flera Hamas-flaggor, symbolen för hat och terror!

På kvällsnyheterna såg jag att Mona Sahlin tagit sig till Sergels Torg för att uttrycka vilken ilska hon känner, och hur hon vill visa sin solidaritet med människorna i Gaza. Jag noterade åter Hamas flagga.

Vid sitt besök i Sderot i september 2007, efter att ha bevittnat raketbeskjutning från Gaza mot ett dagis, uttryckte Mona Sahlin via sin pressekreterare att ”Man blir tagen av situationen, det är skakande”.

Det var två år efter att Israel utrymt Gaza. Var fanns ilskan över att se dagisbarnen tvingas rusa till skyddsrummen?

Varför hör vi inte Mona Sahlin och andra ledare ställa krav på Hamas om att omedelbart frige Gilad Shalit, den värnpliktige israeliske soldaten som hållits fången hos Hamas sedan 2006?
 

Vi som är samlade här idag vill visa vår solidaritet med Israel och den judiska statens rätt att leva inom säkra gränser, och rätten att försvara sig mot ständig terror.

Men vi vill också uttrycka vår avsky mot all den antisemitism vi just nu upplever, i ord och handling, naket och tydligt när ropen skallar i Sverige om att utplåna Israel och att döda judar.
 

Alla som värnar om det demokratiska samhällets värderingar, där yttrandefrihet och åsiktsfrihet är grundpelarna, måste våga höja sina röster.

Det kan inte vara rätt att vi Israelvänner och judar skall utsättas för hot och våld när vi vill göra vår stämma hörd. Samtidigt som de som hotar och utövar våld kan marschera i lugn och ro i sina demonstrationståg.

Mona Sahlin, var finns du just nu, när det här utanför pågår demonstrationer med skrik och hot, och människor som vill begränsa vår yttrandefrihet och våra demokratiska rättigheter. Mona Sahlin, var är du?
 

För 70 år sedan förstod inte mina farföräldrar i Berlin vad Kristall-natten skulle komma att innebära för dem och för hela det judiska folket – mördandet av sex miljoner judar.

Aldrig mer kommer vi judar, vare sig vi bor i Israel eller i Sverige, att låta hat och våld mot oss föregås med tystnad!

Aldrig mer kommer vi judar att låta oss föras till slaktbänken!

Därför kräver vi att de folkvalda ledarna höjer sina röster och ger uttryck för sin avsky och ilska mot antidemokratiska och antisemitiska krafter och det våld som just nu drabbar oss runt om i Europa, bara för att vi är judar!!