Rikssamfundet Sverige-Israel hade årskonferens 25-26 april 2009 i Västerås stadshus. Deltagandet var rekordstort: drygt 140 personer från hela landet plus de uppträdande vid kulturfesten. Fullmäktigesalen var proppfull och flera sent anmälda fick faktiskt inte rum. Det var ett mycket aktuellt och intressant tema som behandlades under lördagen, nämligen Israel - Demokrati, Fred, Utveckling. Redan på fredagen startade samvaron för tidigt anlända gäster med en förträfflig sabbatsmiddag. Två pojkar i yngre tonåren stod för underhållningen. Utomordentligt violinspel, bl a ett stycke av Bach. Lördagen började med en lärorik information om Västerås, Gurkstaden som sedan blev Mälarstaden. Den vackra domkyrkan besökte vi sist. Jag minns speciellt det något bisarra dopkapellet, epitafierna och den väldiga altartavlan med sina hundratals figurer. Den duktiga guiden Carin Bremer fick mot slutet försöka överrösta det stämningsfulla orgelspelet.
Kl 12.50 hälsades vi välkomna av kommunfullmäktiges ordförande och därefter började dagens viktiga verksamhet, ett öppet samtal om massmedia. Deltagare var Per Gudmundsson, ledarskribent på SvD, Ulf Nilsson, journalist, Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israelinformation. Moderator och programledare var Siewert Öholm.
Alla tre i panelen var ense om de svenska mediernas propalestinska hållning, något som kännetecknade hela Europa, inkl TV-kanalerna CNN och BBC, men svenska media har gått längst i partisk rapportering från Gazakriget. T o m TT, som ju ofta är enda nyhetskällan för tidningarna, oavsett politisk färg, återgav en skev bild, påpekade Franz Cohn. Stefan Hjertén har härvid haft huvudansvaret. En hel del information, som inte passade in i den ”korrekta” bilden, utmönstrades. Per Gudmundsson hävdade att journalisternas partiskhet inte grundade sig på ideologi utan på opportunism. Endast några få journalister hade civilkurage nog att gå mot strömmen. Hamasmedlemmarna uppfattades ofta som oansvariga barn som inte behövde känna någon skuld för brutalitet mot Fatah/ PLO. Många kastades ut från höghus eller fick sina knäskålar sönderskjutna. Alla tryckte på att massmedia hade ett större inflytande på politiken än regeringen.
Nästa programpunkt handlade om dagens tema ur delvis andra synvinklar. Ewa Björling, handelsminister i alliansregeringen, pekade på de framsteg som gjorts för att öka handeln mellan Israel och Västbanken. Parterna kunde komma långt när endast kommersiella intressen till nytta för båda parter avhandlades. Politiska skygglappar behövde inte sabotera diskussionerna. Affärssamtalen mellan israeler och palestinier hörde till de mest hoppingivande inslagen i rikskonferensen. Magnus Ranstorp, forskningschef FOI, hade en pessimistisk uppfattning om Mellanösterns utveckling. År 2022-23 kommer hela regionen att vara islamistiskt, trodde han. Farligt med folk som försöker göra Hamas rumsrena, t ex Muhammed Omar som hyllade denna terroriststämplade organisation.
Gunnar Hökmark, EU-parlamentariker och ordförande i Rikssamfundet, gjorde en skarp analys av skillnaden mellan demokrati och diktatur. Allting var svårare i en demokrati där ständigt hänsyn till andra parter måste tas. I en diktatur, i brutalitetens samhälle, behövs inget tänkande, eftersom ett sådant samhälle alltid bygger på våld. I totalitära samhällen anser muslimska extremister att de har rätt att representera alla muslimer, även de måttfulla.
I nästa inslag fick vi lyssna till en israelisk säkerhetsexpert, Azriel Lorber, som på engelska redogjorde för de två största hoten mot Israel. Han började med Egypten, som med Nasser startade ett propagandiskt fälttåg mot Israel/judarna. Anvar Sadat lyckades delvis vända denna farliga utveckling i slutet av 1970-talet, bland annat genom fred med Israel. Efter mordet på honom tillträdde Hosni Mubarak och sedan har det mesta gått åt fel håll beträffande förhållandet till Israel och judarna. Vanliga människors antisemitism tycks hela tiden öka, och det muslimska brödraskapet likaså. Övertar de makten, uppstår en dödlig fara för Israel. Det allra värsta hotet kommer dock från Iran, som snart tycks vara berett att genomföra sitt kärnvapenanfall mot ”den sionistiska enheten”. Ett annat scenario som kommenterades av flera stycken var den stora invandringen av muslimer till Europa, där högljudda islamister vill göra sig gällande.
Sammanfattningsvis vill jag säga att denna temadag under Rikskonferensen har varit väldigt intressant och lärorik. Siewert Öholms insats som moderator var imponerande. Vid minsta tendens till tomgång kastade han ut nya brandfacklor. Stefan Sturesson, lokalsamfundets ordförande, Inga-Lill Sundström, riksstyrelsens konferensansvariga, och Bengt-Ove Andersson, Rikssamfundets sekreterare är också värda stort beröm för att allt flöt så bra.
Kulturfesten som avslutade temadagen i Västerås stadshus var superb. Trio Shalom sjöng sig in i våra hjärtan med sånger på hebreiska och jiddish samt två sånger ur Spelman på taket, Daniel spelade mycket proffsigt på piano, bland annat Gershwin, Philip Glass och egna variationer på judiska folkvisor. De fyra flickorna i danstruppen gjorde underhållningen fullkomlig.
Söndagen inleddes med årsmöte, varefter följde ett uppskattat tal av Israels nya Sverigeambassadör, Benny Dagan, där han pekade på vitaliteten i det israeliska samhället. De som söker Israels utplåning kommer en dag stå med tomma händer, medan Israel växer i folkmängd, ekonomi och militär styrka. Ambassadören uttryckte sin tacksamhet mot alla Israels vänner.
Nästa punkt var Förenade Israelinsamlingens generalsekreterare Ulf Cahn, som visade en film om hur invandrade judar från både Afrika och gamla Sovjet kan skapa sig en ny framtid i Israel. Han höll också ett inspirerande tal, där han inte skyggade för att nämna de växande sociala problemen i Israel.
Sista punkten före den avslutande lunchen var ett samtal där Siewert Öholm intervjuade Lennart Eriksson, rikskänd för att ha avsatts från sin post som enhetschef vid Migrationsverket på grund av sin Israelvänliga blogg där han kallat Hamas för en terroriströrelse, något som ju även Sveriges regering gör. Mötet gav också styrelsen i uppdrag att författa en skrivelse till migrationsministern, som ju har att tillse att Migrationsverket inte driver en egen utrikespolitik och felbehandlar anställda på grund av ”fel” åsikter. (Strax efter konferensen kom för övrigt nyheten om att den chef som bedrivit vendetta mot Lennart Eriksson själv har fått lämna sin tjänst.)
Efter att tack uttalats för en lyckad konferens och lunch avnjutits i Stadshusrestaurangen var det dags att gå ut i den vackra vårsolen och återvända hem med många lärdomar. För övrigt kan tilläggas att av befarade våldsamma protester syntes inte ett spår, och de många poliser som bevakade Stadshuset hade det lugnt.
Alf Norbäck, ordf i Samfundet Sverige-Israel på Gotland
