Inför åminnelsedagen av Förintelsen den 27 januari intervjuas Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i Skånska Dagbladet, och i stället för att ge sitt stöd till denna hotade grupp kommunmedborgare gör han tvärtom och säger i princip att judarna får skylla sig själva om de råkar illa ut. Det är tongångar som har hörts förut i Europa, men det var för sjuttio år sedan och i Tyskland.

 

Reepalu: ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. … Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda. … ”

Intervjuaren: ”Judiska församlingen menar att det handlar om extremvänster och hårdföra muslimska grupper.”
Reepalu: ”Jag har uppfattat att högergrupperna varit de som plågat judiska församlingar under lång tid. Men jag känner inte till om extremvänstern driver de frågorna.”

 

Ett svenskt kommunalråd 2010 jämställer alltså sionism – det judiska folkets nationella rörelse – med antisemitism, vilket i sig är oerhört och visar på en skrämmande historielöshet. Han menar också att angreppen på judar i Malmö helt ska tillskrivas högergrupper, och om extremvänsterns våld mot judiska grupper använder han servilt uttrycket att han inte vet om den ”driver de frågorna”.

 

Alla vet att det är just extremvänstern och islamister som tillsammans med nynazister hotar och skrämmer judar och de som vågar öppet visa sympati med den judiska staten Israel – både i Malmö och på andra platser i Sverige. Malmös kommunalråds uttalande är uttryck för opportunism och brist på civilkurage, något som tyvärr verkar vidhäfta även delar av Malmös polisledning.

 

Det israeliska David Cup-laget sade om besöket i Malmö för ett år sedan att de aldrig har mött ett sådant hat. Vid ungefär samma tid angreps en fredlig, tillståndsgiven manifestation för fred och för Israel i Malmö av en våldsam mobb som kastade flaskor, stenar och raketer. Polisen vägrade köra bort mobben med hänvisning till yttrandefriheten och flyttade i stället de fredliga manifesterande.

 

Detta handlande är antitesen av Raoul Wallenbergs. Reepalu verkar ha missförstått. Förintelsedagen är en dag för att minnas det hemska som hände judar i Europa så att det aldrig ska hända igen – inte för att ådagalägga just den likgiltighet och servilitet som var själva förutsättningen för att det kunde ske. Det är mycket illavarslande, för Sveriges judar, men också för Sverige som nation.

 

Bengt-Ove Andersson

Generalsekreterare i Samfundet Sverige-Israel