Samfundet Sverige-Israel

Här finns ett urval av artiklar som berör Israel. Åsikterna som framförs är artikelförfattarnas och utgör ej nödvändigtvis Samfundets ståndpunkt.

Dialog och samtal är uppbyggande och kreativt. Dock är det viktigt att vi för samtal med parter, både palestinier och israeler, som verkligen vill ha fred och som delar uppfattningen om att leva i fred sida vid sida.

Ameer Sachet , riksdagsledamot för socialdemokraterna, skriver i Dagen den 19 juni att vi i Sverige ska göra allt för att verka för fred i Mellanöstern. Det är en given utgångspunkt jag självfallet delar med Sachet. Jag delar även den positiva anda som genomsyrar debattinlägget om att fred faktiskt är möjligt i regionen.Visst finns det all anledning att syna, kritiskt granska och ifråga-sätta Israels agerande i mångt och mycket. Det stora problemet i Sverige är inte att ett sådant kritiskt förhållningssätt saknas. Problemet är snarast att vi inte har viljan att betrakta hela bilden. Judar och araber har levt sida vid sida i tusentals år och gör det även i dag i Israel.
Gazas och Västbankens miljoner palestinier kan bara bevittna de israeliska palestiniernas vardag. De israeliska palestinierna har en långt högre ekonomisk standard, och de har möjlighet att nyttja sin yttrande-, mötes- och åsiktsfrihet. Som minoritet är de accepterade och går och röstar till Knesset som vilken israel som helst. De blir inte förföljda, trakasserade eller förtryckta. Homosexuella kan leva fritt och kvinnorna har en långt större rörelsefrihet. Att efter de värderingar som vanligen styr oss här i Sverige, dra slutsatsen att de palestinier som bor och lever i Israel som israeler är de araber som lever bäst i regionen blir uppenbart för var och en som vill se sanningen.
Drygt en femtedel av israels befolkning är israeliska palestinier/araber. Vardagen i Israel mellan folkgrupperna visar att konflikten inte är olöslig. Det går att leva i fred, sida vid sida.Kombinationen av kulturer och intressen som blandas i Israel och i synnerhet i Jerusalem är egentligen omöjlig. I teorin borde staden inte vara möjlig. Men vardagen i staden är trots den bräckliga teorin i allra högsta grad levande och verklig. Det är omöjligt att besöka Jerusalem utan att ta intryck av just de olika miljöerna som skiftar från gränd till gränd, där det är ljusår mellan livsstilar genom bara några få steg. Det är också så judar och araber ser på konflikten - det handlar inte om att ändra på den andre, det handlar om möjligheten och förutsättningarna att leva sida vid sida.
Just förutsättningar att se varandras situation är grundläggande. Israels vilja att betrakta situationen ur palestinskt perspektiv är stundtals relativt måttligt. Detta är givetvis tämligen ömsesidigt. Och det är den grogrunden som måste förändras, i annat fall blir situationen fortsatt omöjlig. Viktigt då för oss, som på distans ser på situationen, är att de som så drastiskt försämrar allt vad tro på framtiden heter, är fundamentalistens envetna och nitiska kamp mot allt vad vi förknippar med demokrati och mänskliga rättigheter. Den finns på båda sidorna. Men just i vårt sammanhang, i Sverige, finns det ett nästan helt obegripligt omfamnande av palestinska fundamentalister. Som i sin övertygelse är helt förvissade om att inget får hindra dem från att nå övertygelsens mål. Skulle dessa människor finnas i en svensk kontext skulle ingen ens ta i dem med tång.
Nu ropas detefter fördjupat samarbete och dialog med människor som vill utrota människor efter sexuell läggning och som samvetslöst kan snörpa åt människans fria liv. De dödar sina politiska motståndare lika urskillningslöst som de dödar sina fiender de hatar.
När Palmecentret , en socialdemokratisk sidoorganisation, bjöd in till en fredskonferens gjorde man det med Hamassympatisörer som huvudtalare. Likaså sålde och rekommenderade Lena Hjelm-Wallén under konferensen Ghada Karmis bok, vars innehåll tydligt förnekar det judiska folkets existens. Denna hållning är kontraproduktiv och kommer inte att bidra till fred i regionen. Lyckligtvis har Mona Sahlin betonat bägge sidors bidragande till en fredlig tvåstatslösning, vilket förhoppningsvis är ett konstruktivt förvaltande av Göran Perssons djupa och balanserade engagemang i frågan.
Dialog och samtal är uppbyggande och kreativt. Dock är det viktigt att vi för samtal med parter, både palestinier och israeler, som verkligen vill ha fred och som delar uppfattningen om en fredlig samexistens sida vid sida.Att rikta skarp kritik mot bosättningspolitik och ifrågasätta säkerhetsbarriären är förståeligt. Men att ensidigt angripa en part, och samtidigt blunda för övergrepp och demokratiska brister hos den andre förbättrar inte debattklimatet här i Sverige. Ameer Sachets kritik mot muren och bosättningarna är viktiga inslag i debatten, men när hans inlägg helt saknar en kritisk hållning till den palestinska krigföringen hamnar vi snabbt i den välkända återvändsgränd som vi här i Sverige befunnit oss i under de senaste 15-20 åren.
Visst finns det hopp om fred mellan israeler och palestinier. De har levt sida vid sida i tusentals år, och gör det på sina håll fortfarande i dag. Det handlar om att se den andre, ha förståelse för helt olika motsägelsefulla perspektiv. För oss på visst avstånd borde det vara den självklara utgångspunkten. Helt bevisligen är ensidig kritik enbart provocerande. Den leder till mer hat, mer fördomar och stigmatiserar konflikten i det oändliga.

Sten-Gunnar Hedin, föreståndare för Pingst - fria församlingar i samverkan

Artiklar

Freden kan komma till Mellanöstern, debattartikel av Sten-Gunnar Hedin i Dagen, 1/7