Samfundet Sverige-Israel

Här finns ett urval av artiklar som berör Israel. Åsikterna som framförs är artikelförfattarnas och utgör ej nödvändigtvis Samfundets ståndpunkt.

Man anser i allmänhet att Jerusalem är det svåraste problemet för fredsmakare att lösa. Fokus på frågan om Jerusalem beror inte på säkerhet eller ekonomiska intressen utan på känslomässiga och religiösa känslor. Komplexiteten hos denna fråga är ett resultat av tre faktorer:

v staden är helig för Kristendomen, Islam och Judendomen och är därmed helig för många miljoner människor av vilka de flesta inte bor i staden

En lösning på konflikten om Jerusalem är avhängigt om en varaktig fred skall kunna åstadkommas i området.

Kort efter Medeltidens slut, 1517, kom staden och resten av Palestina under Ottomanskt styre som varade i fyrahundra år. Sedan 1830 har staden haft en judisk majoritet – till en början en svag majoritet, men så småningom en allt större.

De Heliga Platserna i staden har ofta varit föremål för diskussion. På 1800-talet hördes bittra kontroverser när en del europeiska länder utvecklade sitt beskydd över de olika kristna kyrkorna i Palestina och över de Heliga Platserna. Den Ottomanska regeringen utfärdade då ett antal påbud, det viktigaste år 1852. Detta påbud handlade särskilt om de Heliga Platserna och bestämde om makten och rätten för de olika trossamfunden över dessa platser.

1947, efter Andra Världskriget, begärde Storbritannien av FN:s Generalförsamling att man skulle ta upp Palestinafrågan och den 29 november 1947 antog Generalförsamlingen den berömda resolutionen om det framtida styret av Palestina. Del III av denna resolution handlade om Jerusalem. Generalförsamlingen rekommenderade upprättandet av en ”corpus separatum” att administreras av FN och med en utnämnd guvernör.

Generalförsamlingens resolution godkändes av det nationella ledarskapet av det judiska samfundet i Palestina, men avslogs kategoriskt av araberna som omedelbart startade attacker mot judiska städer och byar däribland de judiska områdena i Jerusalem.

Den 14 maj 1948 när det Brittiska mandatet upphörde, proklamerades Staten Israel som självständig stat. Deklarationen nämner inte Jerusalem, men den föreskriver att Israel ”kommer att värna om alla religioners Heliga Platser”. Genast efter statens självständighet invaderade fem arabstater Israel. I Jerusalemområdet stred jordanska och egyptiska styrkor. Slaget om Den Gamla Staden slutade med att man gav upp de Judiska Kvarteren till de jordanska styrkorna.

Ett särskilt avtal upprättades med hjälp av FN mellan Jordanien och Israel om Mount Scopus som blev neutralt område. När striderna avtog kontrollerade jordanska styrkor de östra delarna av staden medan den västra sektorn var under israelisk kontroll.

I slutet av 1949 förklarade Israels Premiärminister David Ben Gurion i FN att Jerusalem var en oskiljbar del av Staten Israel och dess eviga huvudstad.

1950 under en konferens om de av Jordanien erövrade områdena 1948, proklamerade Kungen av Jordanien annekteringen av Västbanken, inklusive Jerusalem, till Jordanien.

När Sexdagarskriget bröt ut, attackerade Jordanien västra Jerusalem. Ett par dagar senare hade den israeliska armén återtagit östra Jerusalem och Västbanken. När striderna hade upphört vidtogs åtgärder för att inkludera östra Jerusalem under Israels jurisdiktion och israelisk lag började gälla i den östra sektorn av Jerusalem.

Invånare i östra Jerusalem åtnjöt vissa särskilda arrangemang beträffande utbildning, valutaregler o.s.v. Beträffande nationalitet så tvingades invånarna i östra Jerusalem inte att bli israeliska medborgare om de inte ville.

Israel har senare utvidgat de kommunala gränserna av Jerusalem vilket mött stark kritik från FN. Frågan var om detta kunde ses som annektering. Enligt Israel rörde det sig om administrativ och kommunal integrering.

Jerusalem nämns inte i någon resolution i Säkerhetsrådet förrän i resolution 242, 1967 och 338 i oktober 1973.

1980 antar Knesset en ny lag om Jerusalem – en grundlag: Jerusalem är Israels huvudstad. ”Jerusalem, hel och enad är huvudstaden i Israel”, där sitter presidenten, Knesset, regeringen och Högsta Domstolen, de heliga platserna skall skyddas och regeringen är ansvarig för stadens utveckling och välmående. Lagen är egentligen inte ny. Enligt Säkerhetsrådet var detta ett brott mot international lag och rådet uppmanade alla medlemsstater med ambassader i Jerusalem att flytta dem. Tretton ambassader lämnade staden efter denna resolution.

Kung Hussein av Jordanien som 1950 hade deklarerat att han annekterade Västbanken och Jerusalem, sade 1988 att han hade för avsikt att avstå från Västbanken. Samma år proklamerade PLO upprättandet av Staten Palestina med Jerusalem som sin huvudstad. Denna proklamation, även om den erkändes av en del stater är inte tillräcklig för att upprätta en stat om inte de fyra kraven för en stats existens är uppfyllda: territorium, en effektiv regering, invånare och förmågan att föra internationella relationer.

Beträffande västra Jerusalem finns det många åsikter. En är att Israel lagligt fått suveräniteten 1948. När britterna lämnade området uppstod ett vakuum. Eftersom Israel fått kontroll över västra Jerusalem 1948 i ett lagligt fall av självförsvar så hade Israel också rätten att fylla detta vakuum.

Enligt en annan åsikt så hade och har fortfarande de palestinska araberna ”laglig suveränitet” över hela Palestina inklusive Jerusalem. Andra vidhåller att Jerusalems status skall gälla enligt FN:s Generalförsamlings resolution från 1947 – vilken, som redan har nämnts, rekommenderar en "corpus separatum" under en speciell internationell regim och som administreras av FN.

Till detta bör dock nämnas att enligt förslaget om Jerusalems status skulle stadens status bestämmas genom folkomröstning efter nio år. Då den judiska befolkningen hade varit i majoritet i Jerusalem sedan mitten av 1800-talet råder inget tvivel om att denna folkomröstning skulle ha gett samma resultat som Israels senare utropande av Jerusalem som huvudstad.

Det som av många journalister kallas "bosättningar" i Jerusalem skulle i vilken annan stad som helst på jorden kallas bostäder, helt enkelt, och ingår som en helt naturlig del i en folkrik stads expansion.

Bloggtips & Artiklar

Fakta om Jerusalems status