Artiklar

Här finns ett urval av artiklar som berör Israel. Åsikterna som framförs är artikelförfattarnas och utgör ej nödvändigtvis Samfundets ståndpunkt.

Äldre artiklar  

Avgrundsdjup skillnad mellan Israel och arabvärlden av Ilya Meyer, frilansskribent på plats i Haifa
Artiklar >> Debattartiklar

   MIN SEMESTER i Israel sammanföll med återlämnandet och begravning av två israeler som kidnappades och dödades år 2006 av libanesiska Hizbollahterrorister.

  Familjerna och en hel nation hölls medvetet i ovisshet om deras öde i hela två år.

Vad fick Hizbollah i utbyte?

   De fick frihet för Samir Kuntar, en libanes som för 30 år sedan dödade en 28-årig israel inför ögonen på hans 4-åriga dotter, och sedan krossade flickans huvud mot en sten. I Libanon välkomnades Kuntar som hjälte. Libanons premiärminister Saniora hyllade hans frigivning som "en nationell framgång".
   Tillsammans med Kuntar överlämnades kvarlevorna av en kvinnlig terrorist, Dalal Mughrabi. Palestinska myndigheten (PA) krävde hennes kropp eftersom man ville fira hennes "hjältemodiga gärninga".
   Det som gjort Dalal Mughrabi så berömd att Hizbollah och PA slåss om hennes kvarlevor är att hon i mars 1978 utförde en terrorattack som lämnade trettiosex israeliska civila döda, varav tretton barn.

   PAs tidning Al-Hayat Al-Jadedda hyllade Mughrabi som en "levande legend och ett utmärkt exempel för alla kvinnor".

   Hizbollah, Hamas och PA anser dödandet av civila judar vara höjden på deras samhällsaspirationer. Israel ser att omvärlden inte gör något för att sätta stopp för denna makabra utveckling, utan tvärt om fortsätter att finansiellt hjälpa dessa organisationer trots att attacker mot israeliska civila fortsätter medan förövarna frisläpps i utbyte mot döda israelers kroppar.

   Etthundraåttio israeler har mördats av frisläppta terrorister sedan år 2000, barnamördaren Kuntar är bara den senaste i raden.

   I Israel förstår man inte varför omvärlden inte avkräver islamisterna samma standard. Efter Kuntars frigivande anser man här att bestialiska mördare bör skickas tillbaka i kistor.

   Detta bådar inte gott för Gaza. Med israelen Gilad Schalit fortfarande kidnappad i Gaza i mer än två år, kommer förmodligen Gazaborna i en nära framtid att betala ett högt pris för detta brott mot mänskliga rättigheter. Redan nu höjs röster för att allt vatten och el skärs av tills Schalit frisläpps.
   Förmodligen kommer detta inte att resultera i hans frigivning, utan kanske åtföljas av dagliga israeliska bombningar mot på måfå utvalda mål i Gaza, på samma sätt som den israeliska staden Sderot har utsatts för bombardering med fler än 8000 missiler från Gaza under de senaste sju åren.
   Gazaborna kommer att betala ett högt pris för Gilad Schalits fortsatta fångenskap medan omvärlden inte lyfter ett finger för att hjälpa honom, lika lite som omvärlden hjälpte de två soldaterna som Hizbollah höll i två år och skickade tillbaka i kistor.

   Hizbollah, som idkar människohandel, har visat att terror betalar sig. Varför skulle Hamasterrorister överlämna en levande jude när Israel är berett att betala vad som helst för att få tillbaka en död kropp? Att döda judar är ju själva idén med terrorattackerna.

   Redan för 60 år sedan sade man "aldrig mer" när terror utövades av nazister mot judar i Europa, men samma mönster upprepas idag av nazisternas arvtagare i arabvärlden.

   Veckan efter att två israeler begravdes inser Israel att man bara kan lita på sig själv. Kostnaderna i arabiska liv och egendom för framtida kidnappningar – för de kommer nu obönhörligen att ske – kommer att sättas på EUs, FNs, Kvartettens och Röda Korsets konto: alla de som satt och sitter tysta medan en hel nation hålls som gisslan.

   Ett av begravningstalen hölls av ett av offrens bröder. Denne visade på den grundläggande värdeskillnaden mellan Israel och landets fiender.

"Vi levde i en värld där vi trodde att vår fiende var som oss, att vi kunde prata med människor som också ville ge sina barn ett gott liv, som också ville se blommor växa, finna sin stora kärlek och bilda familj. Precis som vi. Men det visade sig att våra fiender är vår raka motsats och att vi inte har något gemensamt. Men trots det kommer vi inte att sluta försöka."

   Han sade vidare att han var stolt över att han tillhörde en nation som värdesätter kärlek högre än hat.

   Hatet är finansierat av den tysta omvärldens skattebetalare.