Bloggtips & Artiklar

Här finns ett urval av artiklar som berör Israel. Åsikterna som framförs är artikelförfattarnas och utgör ej nödvändigtvis Samfundets ståndpunkt.

Äldre artiklar  

Arieh Fürth: Israelisk undersökning av bordningen av M/S Marmara, 13/7.
Artiklar >> Debattartiklar

Den israeliska försvarsmakten (IDF) lade i går (12 juli 2010) fram en genomgående undersökning av hur och på vilka grunder de militära besluten om utförandet av bordningen av "Ships to Gaza" och då speciellt sett M/S Marmara hade fattats.

Den israeliska försvarsmakten undersöker genomgående alla aktioner, som den har varit inblandad i. Detta sker i undersökningar/utvärderingar av varje inblandat förbands handlande och sker på kompani-, bataljon- och brigadnivå och då det rör sig om en aktion i vilka större förband har varit aktiva i även på dessas nivå.

   Dessa undersökningar/utvärderingar görs för att rätta till brister såväl som för att utvärdera nya grepp.

   Allt för att förbättra förbandens stridsduglighet. Undersökningarna/utvärderingarna görs inom förbanden i fråga och resultaten vidarebefordras uppåt i hierarkin.

Det förekommer också att den israeliske överbefälhavaren låter en pensionerad generalmajor undersöka en speciell händelse såsom t.ex. kidnappningen av Gilad Shalit eller Hizbollahs blodiga bakhåll på en israelisk patrull som ledde till det andra Libanon-kriget sommaren 2006.
 

IDFs nuvarande överbefälhavare Gabi Ashkenazi beordrade, några dagar efter att den israeliska marinen hade stoppat M/S Marmara och de andra fem fartygen på dessas väg mot Gaza, generalmajoren i reserven Giora Eiland att göra en undersökning av bordningen av M/S Marmara för att utreda hur planeringen av aktionen hade gått till.

   Det rörde sig om en utredning av valet av militär teknik för att utföra bordningen och övertagandet av befälet på Marmara och de övriga fartygen i flottiljen.

   Eiland hade inte mandat att utreda de politiska besluten bakom aktionen, ej heller det juridiska rörande rätten eller icke-rätten att borda på internationellt vatten.

Orsaken till att man använder sig av pensionerade generalmajorer för dylika undersökningar är att sådana dels har yrkeskunskap och dels då de utför undersökningen under reservist-tjänstgöring även har officers grad och senioritet i denna som ger dem befogenhet att "beordra fram alla fakta" de anser sig ha behov av.

I Israel hyser man stor aktning för Giora Eiland dels på grund av hans vidsträckta erfarenhet, dels på grund av hans klokhet och förmåga att analysera situationer och föreslå problemlösningar.

Eilands rapport innehåller en bitande kritik av det underrättelseunderlag, som de för detta ansvariga organisationerna (Aman, israeliska marinens underrättelsetjänst, och Mossad) hade tagit fram.

   Bristerna i detta underlag ledde till att man dels inte hade insett att speciellt på Marmara fanns en icke så liten grupp aktivister, som hade föresatt sig att med våld åstadkomma en situation som skulle leda till en jättestor internationell israelisk PR-förlust, dels att det egentligen var detta, som den islamska organisationen IHH och åtminstone delar av den turkiska statsledningen ville uppnå.
 

Det otillfredsställande underlaget från Aman bottnade i att man endast under den senaste tiden hade börjat intressera sig för Turkiet, då detta land tidigare hade klassats såsom vänligt inställt till Israel.
 

Eiland tar också upp att man från de israeliska flottenheterna och helikoptrarna borde ha sett de förberedelser som vidtogs på Marmara i avsikt att ge de bordande kustjägarna ett "varmt" mottagande och därför i sista stund borde ha utrustat dem för strid och inte för inskridande mot milt våldsamma demonstranter.
 

Rapporten pekar också på att den israeliska marinen inte hade någon alternativplan om det skulle visa sig att de israeliska soldaterna möttes med våldsamt motstånd. På militärspråk fanns det alltså inte någon plan "B".

   Faktum är dock, vilket också verkar framgå av rapporten, att den israeliska marinen inte hade, och tydligtvis än i dag inte har, någon annan teknisk möjlighet att stoppa ett fartyg av M/S Marmaras storlek utan att utsätta det för uppenbar fara, d.v.s. fara att bli sänkt, än att borda det.
 

I och för sig är det inte alls ovanligt i militära sammanhang att en anfallsplan har varit byggd på felaktiga förutsättningar, men att anfallet trots detta måste utföras.

   Chefen för den israeliska marinen och chefen för kustjägarna (Shayettet 13) var redan innan man hade påbörjat bordningen, som ovan nämnts, medvetna om att aktivisterna på Marmara avsåg att ge dem ett ”varmt” mottagande.

   Var ansvaret för att kustjägarna inte omedelbart utrustades med effektivare vapen än pistoler och "paintball-gevär" låg är oklart, men i brist på alternativ så ligger det på chefen för marinen.

Rapporten tar tydligtvis också upp svårigheten att borda ett passagerarfartyg med ett icke ringa antal passagerare som är inställda på att aktivt motsätta sig bordningen till skillnad från ett lastfartyg med en liten besättning och få om ens några passagerare.

   Moderna passagerar- och lastfartyg är ytterst svåra att borda genom äntring om besättningar och passagerare motsätter sig detta och man är mer eller mindre hänvisad till att borda från helikoptrar genom att glida ned för en lina.

   Detta är en allt annat än snabb modell att få ombord en bordningsstyrka och innebär att den grundläggande principen för en effektiv insats mot våldsamma demonstranter, att snabbt sätta in en så pass stor styrka att den får chockverkan, knappast är genomförbar.

   Detta medför att även om aktivisterna på Marmara skulle ha varit normalt bråkiga demonstranter, så skulle den ursprungliga israeliska planen trots allt ha varit svår att genomföra utan att öppna eld med åtminstone gummikulor.
 

Det är ytterst viktigt att notera att Eiland klart och tydligt säger att jägarsoldaternas sätt att handla och utföra sin uppgift ombord på Marmara var yrkesmässigt på högsta nivå och utfördes med stort personligt mod.

   Detta som svar på diverse skriverier i internationella massmedia om att soldaterna greps av panik och sköt vilt omkring sig.

 

Eiland anser också att beslutet att öppna eld mot aktivisterna var berättigat inte minst då det var dessa som började eldgivningen.

   Att åtminstone några av aktivisterna hade tagit med sig skjutvapen till fartyget bevisas genom att kulor av en sort som IDF inte använder sig av har opererats ut ur sårade israeliska soldater.
 

Man kan inte undgå att dra slutsatsen, med stöd av anonyma och icke-anonyma uttalanden från såväl aktiva som reservofficerare, att aktionen mot den turkiska "Ship to Gaza" inte prioriterades speciellt högt inom IDF.

Med en släng avsedd för landets politiska ledning säger Eiland i en intervju att stoppandet av den turkiska flottiljen inte bara var ett militärt problem utan även....(d.v.s. politiskt A.F.)
 

Eiland har sagt att han har sett som sin uppgift att visa på vad som måste åtgärdas och förbättras och inte att utpeka syndabockar. En alldeles riktig inställning, men tyvärr alltför sällsynt i den israeliska samhällsdebatten.

      Ursprungsartikel på MELLANÖSTERN AKTUALIA MM 2010-07-13