Bloggtips & Artiklar

Här finns ett urval av artiklar som berör Israel. Åsikterna som framförs är artikelförfattarnas och utgör ej nödvändigtvis Samfundets ståndpunkt.

Äldre artiklar  

Antisionism är vår tids antisemitism [1:3] av Ulf Öfverberg
Artiklar >> Debattartiklar

Intervju med Yehuda Bauer, Yad Vashem, Jerusalem, Israel. juni 2009 Den israeliske historikern Yehuda Bauer är en av världens främsta experter på Förintelsen. Bildandet av Israel, konstaterar han, har gjort antisemitismen legitim. Detta är del 1 av 3.

Hans svar är som längre föreläsningar med några få uppehåll för eftertanke. Trots sina 83 år har han ungdomens iver, en skärpa i sin argumentering som endast den som tar sitt arbete på fullaste allvar kan ha och en vitalitet som yngre kan avundas. Längre bort från dem som alltför ofta uppträder som medie-estradörer är svårt att komma. Platsen är Jerusalem och mannen är Yehuda Bauer.

Yehuda Bauer blev egentligen först mer känd i Sverige i samband med Stockholmskonferensen 1998. Dåvarande statsminister Göran Persson föreslog i ett brev till USA:s president Bill Clinton och Storbritanniens premiärminister Tony Blair ett samarbete kring frågor som rörde utbildning om Förintelsen. Som ett led i detta samarbete arrangerade Sverige i maj 1998 en internationell konferens om utbildning och information om Förintelsen, The Stockholm Meeting on the Holocaust. I samband med konferensen bildades en samverkansgrupp mellan Sverige, USA och Storbritannien, Task Force for International Cooperation on Holocaust Education, Remembrance and Research. Professor Yehuda Bauer från Israel blev gruppens vetenskaplige rådgivare.

Yehuda Bauer är i dag ansedd som en av världens ledande forskare kring Förintelsen och antisemitism med böcker som blivit standardverk i ämnet, som exempelvis A History of the Holocaust (1981, 2001) och Rethinking the Holocaust (2001), på svenska Förintelsen i perspektiv. Som många andra judar ur hans generation är hans bakgrund kosmopolitisk.

Född 1926 och uppvuxen i Prag emigrerade han och hans familj i den femte aliyan till det då Brittiska mandatet i Palestina. Efter skolgång i den mångkulturella staden Haifa studerade Yehuda Bauer historia vid Hebreiska universitetet i Jerusalem med avbrott för självständighetskriget 1948 där han deltog. Efter kriget återupptog han studierna vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och doktorerade på det Brittiska mandatet i Palestina 1960.

Därefter har han genom sina arbeten etablerat sig som en av världens mest respekterade historiska experter på Förintelsen och antisemitism. Han är med sin bakgrund också en del av den europeiska intellektuella eliten i Israel med rötter inom den israeliska arbetarrörelsen, i det nu splittrade israeliska arbetarpartiet Mapai. 

Jag möter honom på hans kontor i administrationsbyggnaden i Yad Vashem, institutionen till minnet av Förintelsen, i utkanten av Jerusalem för ett samtal om antisemitism, Förintelsen och den politiska situationen i Israel.

”Judar har alltid uppfattats som annorlunda eftersom de levde ett liv i avskildhet”, börjar Yehuda Bauer på min första fråga om han kan utveckla sina tankar kring den moderna antisemitismen. ”Så länge de levde i sitt land störde det ingen, men när de spreds ut över den då kända världen under diasporan efter Bar Kochbas uppror 132 – 135 efter vår tideräkning, tog de också sitt sätt att leva med sig.”

”Under Romarrikets tid var de oftast väldigt avskydda. Förmodligen var de också utsatta för den äldsta formen av grupphat som vi känner till. I takt med kristendomens spridning blev det efterhand viktigt för den nya kyrkan att dra tydliga gränser gentemot den gamla religionen.”

Yehuda Bauer menar att den tidiga kristendomens problem under 100-talet e. v. t. var om endast judar kunde bli kristna eller om även hedningar kunde komma i fråga för att bli kristna proselyter. Att avskilja judarna och att slutgiltigt separera kyrkans ursprung från sina judiska rötter blev det svar som efterhand konsoliderades under de följande århundradenas kyrkomöten.

”Den första kristna demoniseringen av judarna skapas i konfrontationen mellan judendom och kristendom; ett slags familjegräl mellan ursprungligen två judiska sekter. När den kristna kyrkan alltmer avskilde sig från den judiska gemenskapen uppstod behovet att identifiera sig med en ny och egen självbild. Det skedde genom allt tydligare avgränsning och till slut ett förnekande och till och med avståndstagande av sitt ursprung. Olikheterna blev viktiga – inte likheterna.”

Han fortsätter: ”Bägge sidor ansåg att endast en tolkning av Guds ord var rätt. För att undvika att hedningar som ville anta monoteismen gick till de judiska församlingarna istället för till den kristna kyrkan blev det efter 300-talet, då den kristna makten stadfästs av staten, än viktigare för kyrkan att påvisa att judarna var i pakt med Djävulen. Kyrkan lärde ut att Satan agerade genom judarna. Han vill erövra världen från Gud och använde judarna som medel för att nå detta. Dessutom hade de ju dödat Jesus som ett led i detta erövringsförsök. Ergo: judarna ville behärska världen åt Satan.”

Den kristna antisemitismen har satt djupa spår i den västerländska civilisationen; spår som vi bär med oss in i vår samtid. Under 1800-talet tillkom den biologiska rasismen i form av socialdarwinismen och dess efterföljare. Men det blir nazismen som uppfinner den ”moderna” definitionen av juden.

”Nazismen för samman dessa två element, den kristna antisemitismen och rasbiologin, till den ”moderna” definitionen av juden och antisemitismen”, säger Yehuda Bauer. ”Juden blir i nazismens version en underlägsen och väl avgränsad ras som samtidigt, paradoxalt nog, är enormt inflytelserik.”

1900-talet innebar en omvälvning av vår verklighetsuppfattning med konsekvenser för de metoder, vetenskapliga och metafysiska, som vi använder för vår förståelse av vår omvärld. Första- och andra världskriget, det totala krigets debut i stor skala och givetvis Förintelsen är förmodligen de historiska händelser som var mest omskakande. Exempelvis beskrivs dessa som de seismiska skeenden som för alltid förändrade vår syn på oss själva och på vår värld bland annat i den uppmärksammade boken Desolation and Enlightenment, (2003) av den amerikanske historikern och statsvetaren Ira Katznelson. Yehuda Bauer vill som händelser viktiga för antisemitismens utveckling, utöver Förintelsen, även lägga till staten Israels bildande 1948.

”Förintelsen och etablerandet av staten Israel åren efter kriget är de två omständigheter som sätter ramarna för efterkrigstidens och därmed även vår tids antisemitism.”

Han fortsätter: ”Skapandet av en judisk stat skapade också en enorm uppdämd potential av antisemitism. Bildandet av Israel sågs först som en lättnad; nu slipper vi det dåliga samvetet för det som hände under Förintelsen. Nu kan judarna ha det bra i sitt land. Men snart förvandlades det judiska folket från David till Goliat och därmed släppte alla fördämningar och hämningar för den moderna antisemitismen. Nu blev det legitimt att identifiera Israel – världens jude – med all möjlig ondska”

Ulf Öfverberg

Publicerad i Axess Magasin nr 2 mars 2010
http://www.axess.se/

Av utrymmesskäl delar vi upp artikeln publicering på tre nummer av Snabbnytt (464, 465 och 466). Den återfinns i sin helhet i Axess nr 2 2010, som säljs i närmare femtio städer. Hela listan av återförsäljare: http://axess.se/magasin/retailers.aspx