Om författaren
Är av judisk börd och bosatt i Malmö.
Den senaste tidens antisemitiska hatbrott kommer inte från några vilsna skinnskallar utan är en direkt följd av den antisemitism som finns hos delar av den muslimska befolkningen i Malmö. Jag vet, för jag är själv malmöbo och jude. Jag vet för att jag har varit med när vi har blivit utsatta och jag känner själv flera av dem som har blivit misshandlade eller verbalt påhoppade. Förövarna har alltid en gemensam nämnare: de har sina rötter i muslimska länder.
Detta måste diskuteras för att man ska få bukt med problemen. Det går naturligtvis inte att åtgärda ett problem om man liksom Sahlin och Reepalu fullkomligt missar att identifiera orsaken. Erkänner man inte den muslimska antisemitismen, då går det inte heller att göra något åt den.
Ifall makthavarna önskar en fortsatt judisk närvaro i Malmö måste man se till att det sker en attitydförändring bland delar av den muslimska befolkningen gentemot judar. Att antisemitiska uppfattningar är utbredda bland muslimer är inget nytt och inte unikt för Sverige. Mein Kampf är en storsäljare i flera muslimska länder och arabisk media är fylld med antijudisk propaganda. Detta kan bland annat beskådas på nyhetssajten Memri TV som översätter inslag i arabiska TV-kanaler. Kristelig Dagblad i Danmark skrev också förra året om en opinionsundersökning bland muslimer som visar på en utbredd antijudisk hållning.
I Sverige har vi till exempel ett fall där man i en Stockholmsmoské sålde ljudband som omtalade judar som grisar och apor. Det finns filmklipp på Youtube som visar hur en stor grupp unga muslimska män i Malmö förra året skanderar arabiska ramsor åsyftandes massakrer på judar. Det finns även filmklipp som visar hur en fredlig pro-israelisk manifestation, den 25 januari förra året, krossas av en islamistisk mobb där man bland annat skanderade: "hitler! hitler!", "död åt judarna!" och "död åt sionisterna!".
Efter att manifestanterna, flera av dem överlevande från Förintelsen, tvingats fly mot en bakgård, sprang muslimska ungdomar efter för att hitta judar att trakassera. En av mina vänner berättade för mig om hur några av dessa ungdomar pekade på hennes pappa och sa "Han är jude". Pappan som talar flytande arabiska svarade "Ja, jag är jude, vad gör det?". Han fick svaret "Vi ska döda dig din jude". I samband med detta kastar en ur gänget en glasflaska som träffar min vän.
Dessa exempel visar tyvärr på hur utbrett judehatet är bland den muslimska gruppen vilket påminner om hur man i 30-talets Tyskland såg på judar som jordens avskum. Det är därför inte alls förvånande att situationen för oss judar boende i Malmö stadigt förvärras när makthavare som Sahlin och Reepalu nonchalerar den muslimska antisemitismen och försöker få den att framstå som en del i någon sorts allmän intolerans från oidentifierade grupper. Sahlin och Reepalu låter därmed antisemitismen växa sig allt starkare när de vägrar uttala sig om varifrån dessa antijudiska strömningar faktiskt kommer.
Varför blir Sahlin upprörd över att höra sanningen? Är Sahlin så totalt okunnig om situationen trots att hon haft ett möte med den judiska församlingen i Malmö där det måste ha framgått vilken bakgrund förövarna har? Eller vågar hon inte, likt Reepalu, stöta sig med den muslimska gruppen eftersom att det är valår? Oavsett om det handlar om röstfiskeri eller ignorans är detta inte värdigt en statsministerkandidat.
Mina mor- och farföräldrar tvingades fly undan nazisterna och förlorade hela sina familjer i Förintelsen. År 1969 flydde mina föräldrar från Polen till följd av den, till antisionism förklädda, antisemitism som rådde där. Idag verkar det som att historien upprepar sig igen då det är jag som måste fundera på att lämna Sverige för att jag som jude riskerar trakasserier till följd av den muslimska, till antisionism förklädda, antisemitismen.