Men det finns en bild till. Låt oss kort relatera den. Mellan Hamas som styr Gaza och Israel råder i praktiken krigstillstånd. Fler än 10 000 raketer har de gångna tio åren avskjutits från Gaza mot civila mål i Israel. Därför har Israel belagt Gazas kust med blockad för att hämma införseln av avancerade vapen, främst med Iran som ursprung. En annan viktig anledning är den kidnappade soldaten Gilad Shalit som ännu hålls fången av Hamas i strid med all folkrätt. Man har dock aldrig stoppat införseln av biståndsmedel; mer än 1 miljon ton biståndsmedel har förts in i Gaza landvägen via Israel. Israel erbjöd också Ship to Gaza att förmedla den relativt ringa mängd biståndsmedel man hade med sig (huvudlasten var aktivister) till Gaza via en israelisk hamn, vilket man sade nej till.

Mattias Gardell bedyrar att det bara var fråga om en biståndsarmada. Det kan han göra om han vill, men andra i flottiljen har förklarat att huvudmålet var att bryta blockaden. Ombord på "fredskonvojen" hade kampsånger sjungits om att "Muhammeds armé skall återvända" och när israeliska flottan anropade konvojen svarade någon "åk tillbaka till Auschwitz" och "glöm inte 11 september".

Israel stoppade skeppen på internationellt vatten. Det hade de rätt att göra, enligt flera folkrättsexperter. Detsamma gör andra länder som Italien och Frankrike, ofta för att stoppa oönskade flyktingar. Utan proteststormar. Israeliska militärer firades alltså ner en i taget på skeppet Marmara med stränga order att inte skjuta. Där angreps de med järnrör och stickvapen. Någon slet till sig ett skarp vapen och öppnade eld mot soldaterna. Till sitt försvar hade de paintball-pistoler. Först när flera israeliska soldater skadats och de fruktade för sina liv begärde de och fick tillstånd att använda skarp ammunition. Nio aktivister dödades och fjorton israeliska soldater sårades i den halvtimmeslånga strid som utbröt.

Det är tydligt att Israels militär allvarligt hade underskattat risken för våldsamt motstånd. Man väntade sig visserligen antiisraeliska, men icke våldsamma, aktivister och mötte på en av båtarna organiserade våldsmän. Om man gjort en rätt bedömning hade den katastrofala händelseutvecklingen kunnat undvikas. Men det gör inte israelerna till mördare.

Det är naturligt att politiskt motiverade aktivister som även i andra sammanhang visat sin fientlighet mot Israel använder denna framprovocerade tragedi för att skada Israel och kräva bojkott och isolering av Mellanösterns enda demokrati. De säger vad som gagnar deras sak. Däremot har okritiska massmedier allvarligt misskött sitt uppdrag att objektivt förmedla nyheter. Sveriges utrikesminister förklarade i riksdagen att han stöder Ship to Gazas "humanitära engagemang" och har behandlat de hemvändande aktivisterna som hjältar. Också detta borde oroa alla som inte delar Hamas syn på Israel och Mellanöstern.