| Startsidan • Om Samfundet • Bli medlem • Aktuellt • Kalender • Artiklar • Lokalsamfund • Styrelse • Kontakt • Om Israel • Länkar |
|
|
Bloggtips & ArtiklarHär finns ett urval av artiklar som berör Israel. Åsikterna som framförs är artikelförfattarnas och utgör ej nödvändigtvis Samfundets ståndpunkt.
När president Obama hade avslutat sitt tal i Kairo, var Israels värsta farhågor besannade. Israel hade förlorat sin främste vän och bundsförvant, USA. All optimism, alla förhoppningar, som den unge presidenten hade personifierat var borta. De problem som Obamas tal orsakade för Israel – och även för de förtryckta massorna i det arabiska Mellanöstern – har diskuterats intensivt i israeliska media. Den 15 juni skrev den holländske författaren och debattören Leon De Winter i Jerusalem Post under rubriken ”Dags för en ny allierad” om Obamas Kairotal och konstaterade att det var en historisk händelse av flera skäl: ”För det första så var det uppseendeväckande att en västerländsk ledare kände sig legitimerad att tala om islamiska sanningar, som om han var en muslimsk teolog. För det andra så behandlade han den israelisk-palestinska konflikten såsom om den judiska rätten till Israel och den arabiska motståndskampen hade samma moraliska tyngd.” De Winter fortsätter med följande observation: ”Under sitt historiska tal nämnde Obama inte med ett ord de arabiska arméernas angrepp på Israel den dag staten grundades. Han nämnde inte terrorangreppen som följde på eld-upphöravtalet. Han nämnde inte den växande antisemitismen i arabiska media, i arabiska skolböcker, i arabisk radio och tv, i moskéernas predikningar… Obama nämnde inte Hamas grundbudskap: att utrota judarna i hela världen… Obama valde att ignorera detta hot och beslutade att i stället lämna Israel ute i kylan, eller rättare sagt i en kärnexplosions hetta… Genom sitt Kairotal satte Obama punkt för USA:s allians med Israel, som har varat under 40 år”, konstaterade Leon De Winter.
Obamas tal hade även annat, uppseendeväckande innehåll. Han satte likhetstecken mellan judarnas två tusen år långa lidande i exil och palestiniernas situation, som är en direkt produkt av arabernas ovilja att acceptera Israel; han framställde islam som en religion som genom historien visat världen vad religiös tolerans är, och valde därmed att blunda för den muslimska förföljelsen av både judar och kristna och andra minoritetsgrupper i muslimska länder, inte minst i Egypten där han höll sitt tal.
Han glömde att det var muslimerna som införde tvånget för judar att bära ett särskilt märke på sina kläder; och att judar och kristna tvingades betala en särskild skatt till sina muslimska herrar. Men det mest uppseendeväckande var att han övergav de muslimska massorna som längtar efter demokrati och frihet: ”Inget styrelseskick ska påtvingas en nation av en annan”, sa Obama. Det var att slå undan benen på den liberala, demokratiska krafterna i arabvärlden, som under många år satt sina förhoppningar till USA:s krav på demokratisering i den arabiska och muslimska världen. Även de har nu förlorat en vän. Tillbaka |